Recension: X-Men First Class!
Skapats mycket superhjälte-filmer den senaste tiden och det gillar jag! Nu är det Marvel som än en gång gräver i sitt enorma förråd av superhjältar och producerar en x-men historia som ska visa oss hur allting startade. Filmens viktigaste karaktärer är som vanligt Magneto och Professor X, deras relation går som en röd tråd genom historien. Dessutom måste det finnas en skurk, men är det människorna eller andra mutanter som är det största hotet? Hur ska mutanterna ställa sig till människorna och kan männsikorna verkligen leva i symbios med mutanter?
Vi får träffa på många nya mutant-ansikten com vi inte sett i dom tre första filmerna, mutanter som man sett desto mer av i serietidningarna. Mutanter som Angel och Azazel gick dock inte helt hem hos mig, de är snarare som en skrattretande parodi av riktiga superhjältar. Mystique får mycket fokus då hon i övre tonåren går igenom en tuff fas där hon kämpar för att acceptera sig själv och brottas med frågor om hurvida omvärlden också kan acceptera hennes sanna jag, kan hon leva hela livet bakom en mask?
Hela filmen utspelar sig från tiden under andra världskriget till, där allting startar, till 60-talets kalla klriget. Ska mutanterna stoppa ett tredje världskrig som är på väg att bryta ut? Kan dom stoppa den grupp av mutanter som vill se atombomberna falla för att göra plats åt en ny värld, en värld med endast mutanter?
(Trailer om ni vill se mer om handingen)
Allt arbete med relationerna mellan mutanterna är väldigt bra gjort, bitvis. Det finns glimtar som förgyller filmen, 5 sekunder med wolverine tex. Dock känns hela filmen väldigt långdragen när man sitter där bänkad i biostolen. Jag kan gå på toaletten och komma tillbaka utan att oroa mig för att missa något. Det är inte lätt att få superhjältar med insektsvingar att framstå som råa och coola men det är inte det enda som misslyckas i den här filmen.
Jag vill gilla filmen, jag gillar alltid superhjältar, men det är svårt. Hade jag inte vetat att det var filmen X-Men jag gick in till efter toalettbesöket hade jag skrattat högljutt åt den töntiga superhjälteparodin. Det blir för krystat ibland och den brutala styrkan som superhjältar som Wolverine, Spiderman, Hulken slåss med äger ingen av mutanterna i filmen. Även mutanterna slåss på ett vis som passar kalla kriget. Man blir inte lika rädd när en telepat är på väg att attackera som när en gigantisk grön man går emot dig med med blottade tänder. Jag saknade det.
Kommentarer
Postat av: Robin
Jag har inte sett den där filmen än, men det tänker jag helt klart göra asap =) du får ha det!
Trackback
